Den som väntar pa nagot gott..

Över en och en halv manad sen sist.. Vad ska man säga, det har varit sa omtumlande sa att när jag väl har befunnit mig i uppdateringssituationer har orden mest stakat sig och blivit för otydliga för att skrivas av.

Sa, dagsläget.. Jag har befunnit mig i Pucallpa i över en vecka nu, tanken var att vi skulle vara här i tva nätter men Erick sjuknade i dengue och har inte förräns nu börjat aterhämta sig. Erick är da min nya karl för den delen, han som jag har beslutat mig för att dela livet med och ocksa numera ett hus i Dinamarca. Sedan Patrik lämnade djungeln, flyttade jag in i samma hus som Erick och vi rakade krascha in i varandra rejält. Kärlek som den var menad att vara, menad att kännas och alla klyschor är sa sanna nu.

Det är helt galet hur bra livet kan bara hitta pa att vara! Jag och Erick far bokstavligen ett hus byggda till oss av de underbara shipibosarna vi lever med. Den livsinställningen är sa vacker, de gör det utan att ens ifragasätta, utan nagra men, utan nagra som helst krav. De gör det för de tycker det är självklart att vi ska ha ett hus där bredvid dem. Inget snack om bygglov, ingen som bryr sig om hur huset ska se ut för att det kan störa grannen, det bara blir som det blir och inget annat. Ingen idé att krangla upp saker och ting i onödan.

Huset blir för den delen rund som muminhuset och vi ska nog mala den bla med gula knutar, bara fór att hylla det jag är lite granna. Dessutom sa har tydligen ett av världens bästa fotbollslag dessa färger som sina, jag vet inte vad de heter men nagot lag fran Argentina som avgudas av Erick. De hade tydligen fatt idén till färgerna efter att ha sett en svensk flagga pa en bat som stod i hamnen i nagon Argentinsk hamnstad.. Alla vägar leder till Svensson.

Internetetgar alltför segt för att orka halla mig kvar här och jag rakade trycka bort pappas msnruta, där han länkade till nagon länk som han ville att jag skulle sprida vidare. Sa pappa, posta den här och alla som läser maste ga in pa den, annars far ni inga julklappar.

Djungelkärlek!

Running up that hill, running up that road..

Allt rinner förbi mig, jag youtubar Kate Bush och känner den här känslan av enormhet som endast kan översättas till allt för sma ord. Önskar att jag kunde dränka mig i den här laten, men endast en av hörlurarna fungerar om än krangligt och jag bara fortsätter drömma om att drunkna. Lata den vagga mig nu, för allt rinner och jag hinner inte alltid med, springer efter men hindrar mig själv och sätter mig ner för att andas. Star mitt i förändringar, mellan alla ord som blev sagda och de andra som inte uttalades. Hur allt nuförtiden bara gar andra vägar än de jag sett framför mig och att lära sig anpassningen skaver ibland mot bröstet och just ikväll, just idag later jag det omtumla mig ordentligt.

It doesn't hurt me.
Do you want to feel how it feels?
Do you want to know, know that it doesn't hurt me?
Do you want to hear about the deal that I'm making?
You, It's you and me.

And if I only could, I'd make a deal with God,
And I'd get him to swap our places,
Be running up that road,
Be running up that hill,
Be running up that building.
Say, If I only could, oh...

You don't want to hurt me,
But see how deep the bullet lies.
Unaware, I'm tearing you asunder.
Ooh, There is thunder in our hearts.

Is there so much hate for the ones who love?
Tell me we both matter don't we?
You, It's you and me,
It's you and me who won't be unhappy.

här..

Att det ska vara sa svart att älska ibland, andra människor.

Och det här, vad som gar först och sätter prägel, hur den kan komma emellan livskärlekar och skapa nya. Hur hjärtat har plats för sa mycket, i alla fall hos mig och hur lätt det är att svepas med. Och livet, hur den bara formar om och skapar pa nytt efter att den lagt annat i ruiner.

Och jaa.. vad mer, inget mer. Joo mer, ska möta upp endast en Elvis om nagon timma pa flygplatsen, Eve kom inte med.

Jag behöver en Maria just nu.

Mellan raderna.

Den här staden är fruktansvärt trakig, särskilt nu när mitt umgänge lämnade mig och akte tillbaka till Dinamarca. Har dock fatt sett pa teve vilket för min kulturuttrokade själ var en ren välsignelse även om det mestadels innebar fotboll, gamla avsnitt av vänner och Beverly Hills. Imorses sa hittade jag Melrose Place och jag visste att det var ett sätt för gud att fa mig pa riktigt gott humör. Annat att göra i Pucallpa förutom att interneta är att äta, och jag har varit här i snart en vecka sa det börjar bli rätt monotont..

Hur som helst, här är laten jag youtubar mest nu:
http://www.youtube.com/watch?v=fUYaosyR4bE

Lite deppigt är det dock när man läser om att Christiania har förlorat i rätten mot naziregimen i Danmark, samtidigt som allt här i Peru händer med regeringen som säljer regnskogen och urinvanarnas mark till norska oljebolag.. Jag orkar inte kommentera med annat än ett "suck".

Vilket dock för mig till nästa punkt; jag kom pa meningen med livet och det är att vara snäll.

Nu borde Eve och Elvis vara landade i Lima, det är lite pirrigt att tänka! Jag maste ringa till Dinamarca och försöka fa tag pa Antonio vilket i mitt huvud later "herregud!" da det innebär en mängd ordväxlingar pa spanska. Förhoppningsvist befinner sig Erick i närheten av telefonen och kan hjälpa till med översättningen.

Peru alltsa, som det verkar vill jag inte aka härifran, eller rättare bestämt sa vill jag bo här med min djungelfamilj. Bygga mitt miniatur av muminhuset och ha det riktigt gött. Jag har aldrig matt sahär bra, känt mig lika nära mig själv och varandet av varandet som här. Sa varför sluta?

Nu maste jag ringa, huuhhh.. det känns i magen.. Haha.

todo nuevo.

Sa ar det pa nytt igen, allting. Jag vandrar numera utan en Patrik vid min sida, vi har beslutat for att avsluta det vi hade mer eller mindre och jag ar numera mestadels bara jag. Mycket har fallit over mig nu, finner mig sjalv sta i ett helt nytt liv med ett helt nytt jag och kan inte mycket annat saga an att det kanns riktigt bra. Trots att det inte langre ar vi tva langre sa ar det jag med mig och sahar stark har jag aldrig kant mig. Livet gar vidare och detta liv som aldrig slutar ge mig av det goda, det ljuva. Det regnar levnadsgladje och skiner aptit pa mer och djupare forstelse av vad det egentligen ar det har.

Mitt liv i djungeln fortsatter och som det fortsatter! Bor ihop med Erick och imorgon far vi tillskott med tva av mina favoritpersoner i hela vidaste varlden; Eve och Elvis. Det blir e-camp i Dinamarca. Om allt har gatt bra sa landar dessa tva i Lima om ungefar tva timmar och hittar mig imorgon pa flygplatsen har i Pucallpa. Det ar helt galet! Tanken var forst att jag skulle aka och hamta dem i Lima, men med tanke pa oroligheterna har i Peru sa aker det inga bussar till Lima harifran.

Det har blir ett ytligt uppdaterande, skriver mer nar jag inte har skallen full och hittar fler ord.